Frågor och svar om visselblåsarlagen

Arbetsgivare med färre än 50 anställda har ingen skyldighet att inrätta interna rapporteringskanaler men lagens skydd mot repressalier och liknande gäller även rapporterande personer i verksamheter med färre än 50 anställda, till exempel om en anställd rapporterar direkt till en chef.

Statliga myndigheter kan inte dela kanaler. Arbetsgivarverkets frivilliga medlemmar får dock dela interna rapporteringskanaler. Det som får delas är mottagandet av rapporter och utredning om de förhållanden som har rapporterats, men det utesluter gemensamma förfaranden för kontakt med den rapporterande personen.

Arbetsgivaren ska skriftligen dokumentera sina interna rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning.

Med rapportering avses muntligt eller skriftligt lämnande av information om missförhållanden genom intern rapportering, extern rapportering eller offentliggörande. Rapportering kan även ske i EU:s externa rapporteringskanaler till någon av EU:s institutioner, organ och byråer.

Lagen är normalt inte tillämplig för rapportering som endast berör den rapporterandes arbets- eller anställningsförhållanden. Att det föreligger samarbetsproblem mellan en medarbetare och chef utgör typiskt sett inte ett allmänintresse. I vissa fall kan det dock finnas ett allmänintresse om en arbetsgivare systematiskt bryter mot gällande regelverk mot arbetstagare. Eller om det avser ett missförhållande som gäller ett avtal eller annan rättshandling som påverkar allmänheten, till exempel genom korrupta handlingar.

Den rapporterande personen får inte hållas ansvarig för att ha åsidosatt sin tystnadsplikt om denne haft skälig anledning att anta att rapporteringen av informationen var nödvändig, för att kunna slå larm om ett missförhållande.

Den som rapporterar får däremot inte bryta mot så kallad kvalificerad tystnadsplikt enligt offentlighets- och sekretesslagen, eller bryta mot tystnadsplikt enligt lagen om försvarsuppfinningar. Den rapporterande personen får inte heller lämna ut handlingar som innehåller sekretessbelagda uppgifter.

Om personen som rapporterar genom inhämtande av information gör sig skyldig till brott gäller inte någon ansvarsfrihet.

Mål om förbuden mot hindrande åtgärder och repressalier handläggs enligt lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister, när det avser en arbetstagares skydd i förhållande till arbetsgivaren. Den gäller på motsvarande sätt om målet avser en person som gör en förfrågan om eller söker arbete, en person som söker eller utför volontärarbete, eller en person som söker eller fullgör praktik.

Beträffande preskriptionsregler hänvisar lagen till vissa bestämmelser i MBL från vilka skett avvikelser i Huvudavtalet. För rättstvister angående förbuden mot hindrande åtgärder och repressalier ska tvisteförhandling föras på två nivåer enligt 4 kap Huvudavtalet.