Avslut av anställningen på grund av sjukdom
Om arbetsgivaren får kännedom om att Försäkringskassan har beslutat att arbetstagaren beviljas hel sjukersättning (varaktig) kan arbetsgivaren, enligt 4 a § lag om anställningsskydd (LAS), meddela arbetstagaren att anställningen kommer att avslutas när beslutet vunnit laga kraft. Meddelandet ska vara skriftligt. Reglerna om krav på saklig grund för uppsägning gäller inte vid denna situation.
Uppsägning av en arbetstagare på grund av personliga skäl i form av sjukdom i andra fall kan endast ske när arbetsgivarens rehabiliteringsansvar är fullgjort och arbetstagaren har en stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan i ordinarie arbete eller arbete inom ramen för arbetsskyldigheten och nedsättningen är så väsentlig att arbetstagaren inte längre kan utföra arbete av betydelse för arbetsgivaren. Dessutom ska omplaceringsmöjligheterna enligt 7 §, 2 stycket, lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) vara uttömda.
Fullgjord rehabiliteringsskyldighet
För att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar ska anses vara fullgjort ska det vara klarlagt utifrån de medicinska underlagen och annan utredning i ärendet, exempelvis en arbetsförmågebedömning eller en utvärdering av olika anpassningsåtgärder som prövats, att alla möjligheter till återgång i ordinarie arbete eller arbete inom ramen för arbetsskyldigheten, med eller utan anpassning, är uttömda. Arbetsgivarens rehabiliteringsarbete avslutas då och ställningstagandet dokumenteras.
Stadigvarande nedsättning
För att en uppsägning på grund av personliga skäl ska anses vara sakligt grundad, när en person på grund av sjukdom inte kan utföra sitt arbete, krävs att arbetsförmågan i förhållande till ordinarie arbete och annat arbete inom arbetsskyldigheten är stadigvarande nedsatt.
Med stadigvarande nedsatt menas enligt Arbetsdomstolens rättspraxis att nedsättningen av arbetsförmågan förväntas kvarstå under all överskådlig framtid. Det innebär dock inte ett krav på att nedsättningen ska kvarstå livslångt eller vara fram till pensionsåldern.
Arbete av betydelse
Förutom att arbetstagarens arbetsförmåga ska ha konstaterats vara stadigvarande nedsatt, så krävs också, för att en uppsägning på grund av personliga skäl vid sjukdom ska anses vara sakligt grundad, att det står klart att nedsättningen är så väsentlig att arbetstagaren inte kan utföra arbete av betydelse.
Var gränsen går för ”arbete av betydelse” har prövats av AD. Det finns ingen procentsats att hänvisa till utan det är beroende på omständigheterna i det aktuella rehabiliteringsärendet. I många fall har dock arbetsförmågan varit helt nedsatt eller nedsatt i stor omfattning.
Omplacering när rehabiliteringen har avslutats
Först när arbetsgivaren har fullgjort sitt rehabiliteringsansvar och arbetstagarens arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt och denne inte kan utföra arbete av betydelse, finns det en skyldighet för arbetsgivaren att se över omplaceringsmöjligheter utanför arbetsskyldigheten enligt 7 §, 2 stycket, lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Arbetsgivarens rehabiliteringsarbete ska då vara formellt avslutat. I detta skede undersöker arbetsgivaren samtliga lediga anställningar.
I detta skede undersöker arbetsgivaren samtliga lediga anställningar.
Omplaceringsutredningen ska dels göras i så nära anslutning som möjligt till avslutade rehabiliteringsåtgärder och den tidpunkt då arbetsgivaren konstaterat att återgång till ordinarie arbete är utesluten, dels i så nära anslutning som möjligt till en eventuell uppsägning. Har ingen omplaceringsutredning gjorts, föreligger inte heller saklig grund för uppsägning. Observera att underrättelse och varsel om eventuell uppsägning måste ske inom två månader efter det att arbetsgivarens rehabiliteringsutredning avslutats (30 § LAS och 7 § LAS).
Läs mer i skriften Om sjukfrånvaro och rehabilitering – en vägledning för statliga arbetsgivare.