Rehabiliteringskedjan

Försäkringskassans prövning av arbetsförmågans nedsättning och därmed rätten till ersättning görs utifrån en rehabiliteringskedja med fasta bedömningstidpunkter.

Rehabiliteringskedjan förändrar inte arbetsgivarens ansvar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen eller arbetsrätten i övrigt. De fasta bedömningstidpunkterna kan dock innebära att arbetsgivare hamnar i olika situationer som ställer höga krav på en väl fungerande rehabiliteringsprocess och att åtgärder vidtas i ett så tidigt skede som möjligt, som exempelvis när en person inte längre har rätt till sjukpenning.

Det kan vara bra att som arbetsgivare känna till Försäkringskassans rehabiliteringskedja eftersom de utifrån denna behöver uppgifter från arbetsgivaren för att kunna bedöma om arbetstagaren har rätt till ersättning. Det kan till exempel gälla om det finns tillfälliga arbetsuppgifter som den anställde kan klara, om det finns möjligheter till anpassning av arbetsuppgifterna eller arbetsplatsen eller om det kan finnas andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren som den anställde kan omplaceras till.

Dag 1-90

Reglerna i socialförsäkringsbalken innebär att Försäkringskassans prövning av arbetsförmågans nedsättning, under de första 90 dagarna i en sjukperiod, ska begränsas till att endast avse om den anställde kan klara sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder honom eller henne.

Dag 91-180

Från och med dag 91 i rehabiliteringskedjan ska Försäkringskassans prövning av arbetsförmågans nedsättning vidgas till att även omfatta andra arbeten hos arbetsgivaren. Om det finns lämpliga arbetsuppgifter som den anställde skulle kunna utföra och som arbetsgivaren dessutom erbjuder denne så upphör rätten till sjukpenning. Det handlar då som regel om arbetsuppgifter inom ramen för anställningen (arbetsskyldigheten) eftersom det är ovanligt att en arbetsgivare vid dag 91 i ett sjukfall befinner sig i ett läge där det är aktuellt med en omplaceringsutredning enligt 7 § andra stycket LAS.

Om det finns risk för att personen inte kommer att kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren före den fastställda tidsgränsen vid 180 dagar bör hen erbjudas stöd via Arbetsförmedlingen för att söka nytt jobb hos en annan arbetsgivare. Denna möjlighet ges till och med dag 180 utan att rätten till sjukpenning ifrågasätts av Försäkringskassan.

Dag 181-550

Från och med den 181:a dagen i sjukperioden ska Försäkringskassan vidga sin bedömning ytterligare till att även omfatta andra förvärvsarbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Om det finns övervägande skäl som talar för att hen kommer att kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren senast dag 365 i sjukperioden eller om det finns särskilda skäl som talar för att arbetstagaren förväntas återgå till arbete hos arbetsgivaren senast dag 550 i sjukperioden - kan prövningen mot andra förvärvsarbeten skjutas upp. Samma gäller om det i annat fall kan anses oskäligt.

Situationer där övervägande skäl som regel finns kan till exempel vara när en läkare i ett läkarintyg har gjort bedömningen att arbetstagaren kan förväntas återgå i arbete hos arbetsgivaren senast dag 365 i sjukperioden eller när arbetstagaren medverkar enligt en plan som har upprättats tillsammans med hens arbetsgivare med målet att återgå i arbete hos arbetsgivaren i samma omfattning som före sjukperioden senast dag 365. För partiellt sjukskrivna kan övervägande skäl föreligga om det pågår en upptrappning av arbetstiden med målet att den försäkrade ska återgå i arbete hos arbetsgivaren i samma omfattning som före sjukperioden senast dag 365. 

För att göra ett undantag på grund av särskilda skäl ska det finnas stor sannolikhet att arbetstagaren kan återgå i arbete hos arbetsgivaren senast dag 550 i sjukperioden. Detta innebär att det mot bakgrund av det medicinska underlaget eller utredningen i övrigt ska finnas en välgrundad anledning att anta att återgången kan ske senast dag 550 i sjukperioden.

Oskälighetsbegreppet kan exempelvis handla om de fall där det bedöms att arbetsförmågan successivt kommer att försämras och personen på sikt skulle få svårigheter att klara även ett annat arbete.

En arbetstagare som är sjukskriven och som har uppnått den ålder då inkomstgrundad ålderspension tidigast kan lämnas (år 2022 är den åldern 62 år) ska inte kunna få sin arbetsförmåga bedömd mot förvärvsarbeten som är normalt förekommande. Hens arbetsförmåga ska istället fortsätta bedömas mot arbete hos arbetsgivaren och mot annat lämpligt arbete som är tillgängligt för hen. Undantaget från bedömningen mot förvärvsarbeten som är normalt förekommande gäller fram till den tidpunkt då arbetstagaren tidigast kan ta ut garantipension (år 2022 är den åldern 65 år).

Dag 550-

Övervägande skäl tillämpas inte efter att den anställde har haft nedsatt arbetsförmåga i 365 dagar, och särskilda skäl tillämpas inte efter 550 dagar. Arbetsförmågan ska då prövas mot förvärvsarbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Prövningen kan dock skjutas upp om det kan anses oskäligt att göra en sådan prövning.

Äldre arbetstagare är enligt ovan undantagna från bedömningen mot förvärvsarbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.