Visselblåsarlagen

Från den 17 december 2021 gäller en ny visselblåsarlag, lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. Lagen ersätter den tidigare visselblåsarlagen, lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden.

Den nya lagen innebär ett utökat skydd och medför bland annat skyldigheter för statliga arbetsgivare med minst 50 anställda att inrätta interna rapporteringskanaler. Skyldigheten innebär också att arbetsgivaren måste säkerställa att den rapporterande personens identitet omfattas av sekretess.

Lagen gäller all verksamhet

Lagen gäller inom all privat och offentlig verksamhet vid rapportering i ett arbetsrelaterat sammanhang. Med arbetsrelaterat sammanhang menas en persons nuvarande eller tidigare arbete i privat eller offentlig verksamhet, där personen kan eller har kunnat förvärva informationen om missförhållanden.

För allmän rapportering av missförhållanden gäller lagen endast om det finns ett allmänintresse. För att ett allmänintresse ska finnas ska missförhållandena beröra en krets av personer som kan betecknas som allmänheten, och allmänheten ska ha ett legitimt intresse av att missförhållandena kommer fram. Sådan rapportering kan exempelvis handla om korrupta handlingar.

Lagen gäller även vid rapportering om missförhållanden rörande viss unionsrätt. För sådan rapportering ska det inte göras någon prövning av om det finns ett allmänintresse av att sådana missförhållanden kommer fram.

Lagen omfattar inte bara den som är arbetstagare utan även exempelvis arbetssökande, praktikanter, volontärer, inlånad och inhyrd arbetskraft. Det är de som är verksamma hos verksamhetsutövaren som ska beredas tillgång till de interna rapporteringskanalerna.

Det här gäller för dig som arbetsgivare

En arbetsgivare som vid ingången av ett kalenderår har 50 eller fler arbetstagare är skyldig att ha interna rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning.

• För statliga arbetsgivare ska interna rapporteringskanaler vara inrättade senast den 17 juli 2022.
• För frivilliga medlemmar hos Arbetsgivarverket med minst 50 anställda gäller dock skyldigheten att ha interna rapporteringskanaler senast den 17 december 2023.

Arbetsgivaren ska utse särskilda personer eller enheter som ska vara oberoende och självständiga, och som hanterar kanalerna. 

Arbetsmiljöverket har i uppdrag att utöva tillsyn över att arbetsgivare inrättar rapporteringskanaler och förfaranden.

Intern och extern rapporteringskanal

En intern rapporteringskanal möjliggör för arbetstagare, praktikanter och konsulter med flera att slå larm och rapportera om missförhållanden. Den ansvarige för den interna rapporteringskanalen bekräftar att rapporten har mottagits, har kontakt med visselblåsaren, följer upp det som rapporterats och lämnar återkoppling till den som har rapporterat.

En extern rapporteringskanal möjliggör för exempelvis arbetstagare, personer som gör förfrågan om eller söker arbete och personer som söker eller fullgör praktik, att slå larm och rapportera till en statlig myndighet som har utsetts av regeringen. En extern rapporteringskanal ska på motsvarande sätt ta emot rapporter, följa upp och lämna återkoppling på rapporter om missförhållanden inom vissa specifika områden.

Lagen ställer krav på att arbetsgivaren ska lämna tydlig och lättillgänglig information om hur rapporteringen ska göras via de interna rapporteringskanalerna, hur rapportering ska göras till behöriga myndigheter via de externa rapporteringskanalerna och i tillämpliga fall till EU:s institutioner, organ eller byråer. Statliga myndigheter ska även informera om meddelarfrihet och anskaffarfrihet, efterforskningsförbud och repressalieförbud.

Ger skydd mot repressalier

Lagen innebär ett skydd mot hindrande åtgärder och repressalier, samt ansvarsfrihet för åsidosättande av tystnadsplikt. En arbetsgivare får inte hindra eller försöka hindra rapportering eller vidta repressalier mot en rapporterande person. En arbetsgivare får inte heller vidta repressalie på grund av att någon vänder sig till sin arbetstagarorganisation för samråd i fråga om rapportering, eller hindra eller försöka hindra samråd med arbetstagarorganisation. En arbetsgivare som bryter mot förbuden är skyldig att betala skadestånd.

Med repressalie menas en åtgärd eller underlåtenhet som vidtas på grund av att en person har rapporterat. En repressalie kan till exempel vara ett beslut om omplacering, en utebliven befordran eller uppsägning. 

Repressalieförbudet gäller även till skydd för personer med koppling till den rapporterande personen och som bistår den rapporterande personen, exempelvis förtroendevalda och skyddsombud. I lagen finns även reglerat hur personuppgifter ska behandlas samt regler om sekretess.

Lagen inskränker inte det befintliga skydd som finns i andra lagar eller i förordningar, till exempel anställningsskyddslagen och meddelarskyddet i tryckfrihetsförordningen. En anställd inom offentlig sektor har ett särskilt långtgående skydd genom meddelarskyddet som är reglerat i grundlag.

Förhandlingsskyldighet och kollektivavtal

Inför beslutet att inrätta interna rapporteringskanaler är en arbetsgivare skyldig att förhandla enligt 11-14 §§ MBL, med de fackliga organisationer som arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal med. Samverkan kan även ske om det finns ett samverkansavtal på arbetsplatsen, som kan ersätta skyldigheten att förhandla enligt MBL.

Det är möjligt att sluta kollektivavtal om utformningen av interna rapporteringskanaler och förfaranden. På det statliga avtalsområdet förutsätter detta ett centralt kollektivavtal, som slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation.

Det är inte möjligt att sluta centrala kollektivavtal som inskränker de rapporterade eller berörda personernas skydd, eller som inskränker eller upphäver rättigheter.